Efter 24 timmar i staterna sa ar man tillbaka pa jobbet; eller snarare inslangd i ett romerskt spel med olika tavlingsgrenar. Forsta dagen hade vi "castings" for Mc'Donalds; stressen som uppkommer ar typ jamforbar med stressen som jag kan tankas uppkommer om man kastas i en tigerbur - utan klader.
Barn, djur och blojjor - overallt. Barn ar sota, alla "Hi my name is Alice, and I'm 4 and a half years old." Nar slutade man rakna halvar i livet? However, barn kan dock inte kora sig sjalva till och fran casting; sa da ingar givetvis foraldrar.
Har snackar vi hard-core, pushy, craszy foraldrar. Sadana foraldrar vars barn "frivilligt" (vissa star och grater framfor kameran) tranar och tranar for att bli upptackta en dag i denna underbara stad som inte kallas "The City Of Broken Dreams" for intet. Hela dagen bestod av att lyssna pa hur talangfulla deras sma parlor var, och hur langt dom kommer ga.... Ja... Let's end the conversation right there.
Efter 12h med foraldrar, och gratade barn, sa akte jag igar hem och var bara tvungen att satta mig pa stranden och andas i 15min. For sa ar det har borta. Man kan satta sig ner pa stranden och andas. Bortskamd javla snorunge ar vad jag ar. Men det ar ok.
Kommentera